Stackars dom som för evigt svär över oss som vågade

Sitter här som så många gånger förut och rör med besticken bland färdiglagad och blaskig mat. Tänker för mig själv att fy fan för att vilja uppleva allt, fy fan för att vara den som inte nöjer sig med något mellanting. Men så ler jag, rullar pastan några varv runt gaffeln och tittar på maten. Varför ska man nöja sig med något mellanting när man vet att man kan få så himla mycket mer, har man ambition och förutsättningarna till att leva på varje öre så varför inte göra det. Jag svär istället för de som svär över mig. Jag som på något sätt framstås som bortskämd och som tydligen kastar bort mitt liv bland drömmar och erfarenhet. Plötsligt skrattar jag till, petar i maten och ser hur de färdigtärnade laxbitarna flyter ut i någon smörja. Skrattar åt alla dom som tror sig kunna läsa mig som en öppen bok, men som tydligen börjat läsa boken ifrån dess sista blad. Jag som vågar satsa, kommer i sinom tid nå mina drömmar. Kommer i sinom tid kunna leva lycklig på erfarenhet. De som nöjer sig med något mellanting, kommer för alltid att vara något medelmåttligt. Och kommer för alltid svära över dom som vågade, som fann så mycket mer i livet än vad de själva vågat drömma om. Tänker för mig själv att fy fan för att vara lika dum som dom som nöjer sig med något mellanting..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0