through fragments of time

nu blir jag sådär töntig som jag alltid blir när det kommer till ämnet musik. sedan flera år tillbaka har jag varit helt lost i bandet tokio hotels musik, men jag trodde faktiskt att jag hade vuxit ifrån det där. men jag fick tillbaka det som en smäll i ansiktet, jag har fortfarande kvar den där fjärilskänslan varje gång jag hör deras musik.. helt underbar! dessutom måste Bill vara jordens vackraste varelse.

jag minns när jag flög iväg till tyskland för att gå på konsert, minns när jag grät i flera dagar för att deras andra spelningar blev inställda. hur uppspelt jag var över att träffa dom på bengans skivbutik och hur det kändes att stå där i globen igen.. jag kommer alltid vara som ett barn när det gäller detta band..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0