Ångesten äter själen

Har precis kommit hem och det första jag gör är att bryta ut i gråt. De personer som känner mig väl vet hur känslig jag blir när jag är sjuk, och dessa dagar har varit ett helvete för mig. Gråter och skriker, panik upp över öronen på grund utav just ingenting. Vill spy, jag med min enorma fobi vill spy. Spy ut all ångest som sitter som en klump i min halsstrupe. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, åt vilket håll jag ska springa eller hur jag ska få kontroll på min egna kropp. Vill bara sjunka under jorden för ett ögonblick.. Slippa känna den där ångesten över just allt och ingenting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0