Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Inga konstigheter. Ingen kärlek och självklart inget häxeri. Jag önskar att jag kunde tänka likadant. Att jag också var sådär "hoppsan nu vill jag det och då blir det så". Men nej. Istället ligger jag här och tänker varför och hur då och vad-har-jag-gjort och vem-har-jag-blivit tills det är morgon och jag äntligen somnar och sover en timme innan klockan ringer och jag måste släpa mig upp och måla bort allt det blåsvarta under ögonen och gå till skolan och hålla mig undan så att han inte ska komma så nära att jag måste andas hans doft för om jag gör det blir jag förhäxad igen och det leder bara hem till min sömnlösa lägenhet och alla varför och hur igen.
- Katarina von Bredow, jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Hejhej! Fin stil du har! Kolla gärna in på min webshop, www.stylestore.blogg.se Du kanske hittar nått fint fynd?
Går igenom ett liknande fall. mår seriöst skit. han behandlade mig som skit och bara kastade runt mig med dessa känslor. jag skulle stannat vid den andra känslan. inte vid den 17de. kan inte sova på nätterna, inte ens 1 timme, ligger bara uppe och stirrar i taket och väntar på att klockan ska ringa och jag är tvungen att gå upp. som tur är går vi inte på samma skola. så jag har inte risken av att träffa han. men alla runt om mig pratar om honom och frågar mig hur han mår. hur fan sk jag kunna veta det när han helt plötsligt slutar svara mig på mina sms, när jag ringer, och tar bort vår status på facebook. helt utan någon förklaring. 1 veckan av undran får jag ett sms av våran gemensamma kompis. "han ändrade sig, hittade någon bättre.. men ville inte såra dig." nä, han ville inte såra mig, så ist dissar han mig och ger mig saker utan svar. jag har tagit och förlåtit så många gånger. orkar inte längre, varit hemma nu i 2 dagar bara för att jag inte orkar med alla tankar. sitter hemma och bara väntar på att jag ska få ett slaggs svar, eller äntligen få sova. hatar detta.
de som vet om allt, mina absolut närmaste. säger att jag är en självständig människa,och inte ska slösa tårar på honom, i och för sig har de rätt. men det är lättare att säga, än att göra.
du bryr dig kanske inte så mcyket om detta. men jag var bara tvungen att skriva.. (hehe) och sedan berätta för dig att du är inte ensam om att må som att man har en storklump i magen HELA tiden. finns mänsiksor som förstår dig. och dina närmaste kommer alltid finnas där, för det är det de är till för.
du behöver inte publicera detta om du inte vill. jag är inte blyg för detta. men lämnar mig som annonym. men jag vill bara att du ska veta att det ALLTID finns sådana som förstår dig.
släpp bara ut det, detta kommer inte stanna med dig hela livet, du kommer hitta någon bättre, alvarligt.
love, anonym.
