You give me a hundred reasons to smile


Blir liksom en aning kär i självaste kärleken när jag läser sånt här "grälade med pojkvännen igår natt och så ringer han mig och säger öppna dörren så står han där" Fy fasen säger jag, varför blir aldrig jag överraskad sådär ? Om någon vill komma och hälsa på så kan jag ju skriva min portkod i alla fall haha! Dags att sluta dagdrömma och lägga sig nu kanske, ska möta upp Karwan tidigt imorgon för att yra omkring på ikea tillsammans haha..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0