hur kan man någonsin vara berädd ?
en dag som började helt underbart gick mot de mörkaste vatten som de alltid gör. de e inte ovanligt att jag har uppfattat en situation på ett helt annat sätt än vad den egentligen e. de e dags att rycka upp sig, sluta ramla ner i de gamla fotspåren & istället växa till sig.. på fredag åker jag ner till jönköping, jag antar att jag bara blir kvar där över dagen. saker & ting ser ut om en stor röra just nu, ett kråkbo, & mitt i kråkboet bor jag, de börjar bli dags att fly fältet nu känner jag. & nu säger jag godnatt, samt förlåt för mina humörsvägningar..
Kommentarer
Postat av: lovisa
Usch det lät inge vidare:(
Trackback
