Stressat fram och tillbaka i flera dagar nu
Kan inte förstå hur jag fortfarande lever, var och varannan dag känns som om jag skulle ha hjärtat i halsgropen. Har hur som helst sprungit omkring på stan idag och letat fram det sista inför imorgon. Sitter för tillfället i en taxi på väg hem till Johanna för att lämna lite grejer. Och om mindre än fem minuter går min buss hem igen. Har fortfarande tusen saker som ska göras, om jag hade vuxit upp med silverfat och madrasser stoppade med sedlar så hade jag utan tvekan skaffat mig en assistent. Tänk er drömmen om att bara kunna knäppa med fingrarna när man behöver något, vilken lyx!
Kommentarer
Trackback
