When I'm with you it feels like I'm walking on air

Har precis kommit hem efter att ha spenderat några timmar ute på villovägar. Fick även träffa min fina pojke en snabbis, ett leende ifrån honom får hela mitt humör att liksom skjuta i höjd, och det var precis vad jag behövde idag känner jag. Man måste på något sätt acceptera att man inte kan kämpa emot tiden, för vare sig man vill eller inte så kommer den att ticka i samma takt ändå. Håller istället mina nära i ett ännu starkare tag och hoppas på att vinna på det i slutändan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0