Intalar mig själv att det är så här man känner i tonårskrisen
Jag vet att ni förväntar er att jag ska uppdatera er om allt som händer just nu. Men jag vet inte riktigt vad som egentligen finns att säga, eller vart jag ska börja. Jag känner mig på något sätt förvirrad, trots att allt bara går ifrån klarhet till klarhet. Jag vet vad jag vill, men frågan är om jag verkligen är inne på rätt spår, eller har jag tappat bort mig själv på vägen hit ?
De senaste helgerna har på något sätt fått mig att glömma hur det är att sitta ensam hemma. Jag hade glömt hur det är att ha tid över till att tänka. Har glömt hur det kan kännas att vakna upp en lördag utan någon vid ens sida. Har i samma veva lyckats glömma bort att jag ännu bara är sexton år, att det inte är meningen att jag ska finna mitt livs kärlek ännu, och att jag omöjligt ska kunna svaret på livets alla frågor.
Vissa dagar skär djupare än andra, och idag är en sådan dag. Imorgon är jag tillbaka med en ny start, en ny blogg och nya mål. Kärlek till alla er där ute!
De senaste helgerna har på något sätt fått mig att glömma hur det är att sitta ensam hemma. Jag hade glömt hur det är att ha tid över till att tänka. Har glömt hur det kan kännas att vakna upp en lördag utan någon vid ens sida. Har i samma veva lyckats glömma bort att jag ännu bara är sexton år, att det inte är meningen att jag ska finna mitt livs kärlek ännu, och att jag omöjligt ska kunna svaret på livets alla frågor.
Vissa dagar skär djupare än andra, och idag är en sådan dag. Imorgon är jag tillbaka med en ny start, en ny blogg och nya mål. Kärlek till alla er där ute!
Kommentarer
Trackback
