tankar på ett tåg

tanken av alla snötäckta mil som fladdrar förbi i all hast,
får mig plötsligt att känna mig så ensam.
trots att kvinnan i sätet bredvid mig nynnar på en gammal hitdänga,
så känns det ändå som om tiden har stått stilla sedan år tillbaka.
så jag sätter lurarna för öronen i hopp om andra tankar,
men hur mycket jag än vrider upp volymen så är det enda jag hör,
små döda bokstäver och dom viskar ett & samma namn.
"du ska aldrig glömma, aldrig putta undan"
rösterna skaver så djupt dessa tider.
medans milen som håller oss isär fortsätter i fel riktning,
ja då faller mörkret allt hårdare mot mina axlar.
"aldrig glömma, aldrig putta undan"
och jag vill vända på klacken,
jag vill springa rakt tillbaka till din famn..
för jag känner mig plötsligt så ensam.


Kommentarer
Postat av: Alex

Sv: Haha, vad synd... Inte direkt. Men jag strävar efter att få vårt UF-företag populärt så att jag till sommaren kan omvandla det till ett handelsbolag eller aktiebolag. Men vi får se :) Mitt löfte är i alla fall att kämpa så gott jag kan!

2011-01-05 @ 22:04:18
URL: http://followuf.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0